Spaning
Björkar är glädje.
Mitt skrivande har tagit fart.
Jag har hittat inspirationen igen delvis med hjälp av skrivarkursen jag går och
jag känner mig privilegierad som har möjlighet att ägna mig åt att fösöka få till berättelsen som måste skrivas.
Jag har varit på en biltur till de Västmanländska skogarna för att
hitta platsen där det mesta av historien ägde rum.
Efter en stunds letande hittade jag den till hälften nerbrunna stugan.
Det var mäktigt att få uppleva platsen där min huvudperson funnits några år av sitt korta liv.
Med kamerans hjälp tog jag några bilder: det gamla tegelhuset delvis härjat av elden,
en mosstäckt gammal stenmur, den gamla brunnen och en gammal spark som kanske varit hennes.
Det berättade du inte när vi sågs! Vad häftigt!
Jag försöker själv göra lite research på något jag vill skriva. Vi får se hur det går. Nu när vi inte har kursen borde man kunna hitta tid att skriva på annat!
/elina
